Vågmätning

Det här projektet är en utmaning för självdisciplinen. Flockbeteendet gör att man inte ballar ur när man måste rapportera varje dag. Utmärkt! Man märker resultat ganska snabbt. All feedback och pepping gör ju underverk när man känner sig seg och inte vill ge sig ut i regnet (alternativ snöväder). Men en sak har jag tänkt på rätt länge (också under PP1) och det är våghysterin. Jag verkar inte vara den enda som tillmäter vågen en för viktig plats i livet. Våghysterin sprider sig. Och emellan våra glada tillrop om att det är muskler som håller oss på samma envisa siffra så finns osäkerheten där hela tiden - varför går jag inte ner? Varför när jag låtit bli godis, tränat, sprungit...osv.

Jag upplever inte att det är sunt tänkande. Och det färgar av sig på ens attityd överhuvudtaget. Jag försöker begränsa mitt förhållande med vågen och väga mig EN gång i veckan istället för varje dag. För hekto hit och hekto dit - det betyder inte ett skit i förlängningen. För ibland är det vatten i kroppen, ibland binder vi salt, ibland har vi gjort något som bygger upp muskler där vi aldrig haft några (mitt fall - badminton) osv osv osv.

Det sunda livet ska inte börja på vågen. Det sunda livet är ju det vi gör nu. Därför undrar jag om det är fler än jag som skulle vilja att vi disciplinerar vägandet liksom promenaderna. Vi går fem gånger i veckan, men vi väger oss en gång? Vi räknar inte på varje hekto - utan i hela siffror. Är jag helt fel ute så smäll mig på fingrarna... annars kanske det vore en idé för att faktiskt se på det som är viktigast - nämligen hur vi mår!