Jag är emot

När jag vaknade efter nattpasset mådde jag fysiskt illa och migränen pumpade runt i skallen, jag var riktigt dålig och trots att jag vet att tabletterna underlättar var jag på vippen att strunta i dem eftersom vägen till badrummet där de finns var kämpigare än att ligga kvar och försöka sova bort eländet.

Det är maten på nattpassen som ställer till det. Jag har fortfarande efter tio år som skiftarbetare svårt att få ihop det så att jag inte är hungrig men samtidigt inte äter så att min migrän triggas igång. För det är så att om jag äter alltför tätt inpå sänggående vaknar jag med migrän.

Ibland glömmer jag bort det omedvetet och när jag kom hem i morse var jag hungrig och åt gröt, det räcker för att jag i en period av stress ska få migrän. För stessad är jag med inlämningsuppgifter, kåseri med deadline nästa vecka och runt 50 övertidstimmar den här månaden.

Men jag tog mig till badrummet, fixade medicinen, åt frukost (jag kan varken känna hunger eller mättnad när jag har migrän men det stillar i alla fall en inre oro att äta) och tog en dusch. Klockan var åtta i kväll när jag tog på mig träningskläderna och gav mig ut. Inte en lång runda men dock en runda.

Det var kallt, rått och mörkt. Blåsten drog fram genom Tiansvägen där det inte finns något hinder, den vägen är som en stor motorväg för blåsten.

Dagen i dag:
Antal steg: 3450
Antal snabba steg: 3393
Antal minuter snabba steg: 30
Sträcka: 2,5 km

PS Jag skrev rubriken och tänkte skriva om något som jag har glömt bort nu när jag kommit till mitt slut på inlägget!