RSS Feed
Jag vet att jag brakar ihop utan promenaderna. Det är helt enkelt för mörkt och för kallt och hopplöst att ljusterapin inte räcker till. Jag måste få riktigt ljus. Det här är värsta hösten på flera år. Ångesten hänger över mig som ett demokles svärd. Dock är min kondition så pass bra nu att det inte är jobbigt att gå ut, jag blir anfådd enbart om jag springer!Idag gick jag till stan och tillbaka. Det var bokloppis i stadshallen så jag shoppade böcker för en hundralapp. Sammanlagt kom jag upp i nästan 14 000 steg, varav 9000 var aerobics. Det kan man leva med!
Fast jag vågar inte titta på blåsorna.....jag tror dom spruckit...:(
3 kommentarer:
Med tanke på din ångest utför du beundransvärda prestationer. De flesta hade inte haft den psykiska kapacitet att ta sig utanför dörrarna.
Att du sedan går 14000 steg är i sig en bra grej.
Kärlek!
Eva
Eva: *hoppar upp i din famn eller tvärtom* - tack du anar inte hur mycket det betyder. Känner mig som om jag krupit fram från underjorden....något sånt. Hoppas du har det bra och att du inte tar ut dig med nattjobben!
Håller verkligen med Eva! Skulle kunna skriva så mycket om den där ångesten, men låter bli. Du är bra, helt enkelt, och det är starkt att orka. Nä, nu slutar jag surra.
Jag skyndar mig ut när det ljust, för det är det bästa. För mig också.
/Alex
Skicka en kommentar