onsdag 21 november 2007

Dagens


Den här veckan har varit skitdålig ur promenadsynpunkt. I dag tog jag veckans första promenad/er. De första dagarna var jag riktigt låg, barnen var sjuka och så vidare. Min promenadkompis kan bara gå varannan vecka och jag märker att det är jättesvårt utan henne!

Äter för mycket gör jag. När jag läser era vikter så verkar ni så smala! Jag ska inte ifrågasätta någons vilja att gå ner i vikt men jag känner mig verkligen fet i jämförelse. Jag har ingen motivation alls utan vill helst baka och laga mat hela dagarna! Men det är i alla fall bättre att promenera och äta onyttigt, än att INTE promenera och ändå äta onyttigt...

Promenaden var först 20 minuters rännande på stan ganska raskt, och sen på kvällen hade jag ställt in mig på att gå stavgång med musik i lurarna. När jag var på väg ut sa min minsting "men jag vill ju följa med mamma!", så istället för stavarna blev det paraplyvagn och trevligt sällskap. Vi sjöng Rasmus på luffen-visor och sonen lyste med en liten ficklampa. Jag sprang till och med lite i intervaller, och jag är verkligen ingen joggarmänniska men det blev femtio-hundra meter här och där, och det gick bra, jag dog inte...

Alltså först 20 minuter på dagen och sen 30 minuter på kvällen.

Tårtan är en gammal bild, jag ville bara ha något tjusigt som bild, det var kolmörkt när jag var ute och gick och inget att fotografera...

//Cat

8 kommentarer:

Projekt: Promenad 2 sa...

Hej Cat!
Jag kan bara tala för mig själv angående det här med vikten. Jag är 1,58 lång och väger just nu 69. Innan jag blev gravid med ettan -04så vägde jag 59. Jag kan väl bara säga att jag längtar tillbaka! Att jag var nöjd och glad och kände mig fin då. Att jag har en garderob med kläder från då som jag vill kunna använda igen.

Jag älskar att äta god mat och även skräp. Jag önskar jag inte tyckte att det var så gott...

Det viktiga med det här projektet är att vi inte jämför oss. Att vi känner att precis som du säger, bättre att fika och ta en promenad än bara fika.

Jag tycker du är jättegrym som springer 150 meters intervaller med vagn. Det är tungt ska gudarna veta... Om inte annat är ju paraplyvagnar rätt vingliga, full fokus av den som kör alltså.

Jag vill väl egentligen bara tala om att jag är glad att du är med i projektet och att jag hoppas att du kommer att hitta motivationen igen. Det är tjurigt att komma igen efter ett litet uppehåll.

Kämpa på! Du kommer aldrig att ångra dig. Kram Fillan

Projekt: Promenad 2 sa...

Cat: Det är lätt att jämföra, om inte vikt så antal steg man tar. Dock är jag egentligen inne på vecka 14! Eftersom jag var med på andra projektet och jag har gått ner ungefär 2-3 kg under hela den här tiden. Förbättringen har märkts på andra sätt. Men det är inte alltid kul när man är så van att jämföra kost/motion/hälsa och duktighet i just vikt. Att du gått 50 minuter idag tycker jag är superbra och du får tänka på att somliga av oss inte har barn.

Det är ju en hiskelig skillnad att äga sin egen tid helt och hållet.

Massa pepp - fast visa inte fler tårtbilder *fnissar*...jag blev så sugen att jag fick hålla i mig själv i skrivbordet för att inte slicka skärmen ren...
// Elinleticia

Projekt: Promenad 2 sa...

Fillan:
jag menade verkligen inte att jämföra även om det blev så ändå. Förlåt för det! Det är ingen konkurrens och det känner jag verkligen inte heller, vi peppar och stöttar varandra. We're in this together! Sen skulle jag gärna väga 69 kg men jag är å andra sidan 170 lång också... TACK för din långa kommentar! Ja, paraplyvagnar är sliriga, å andra sidan kände jag mig lite trygg med den att hålla i, det är halt som tusan här.

ElinL: tack du också! Jag ska försöka att inte visa fler tårtbilder. Är det en tröst om jag berättar att den inte var så lyckad, men som bekant kan man dölja alla skavanker med grädde...

Tack igen rara tjejer. Ni är bra!

//Cat

Anonym sa...

Åh, jag var ju rädd att du hade tagit illa vid dig och jämförde. Skönt att höra att så inte är fallet. Som du säger. Vi är i det här... TILLSAMMANS. Kram Fillan

Anonym sa...

Jag tycker att du är jätteduktig som springer. När sprang jag senast när det inte var efter bussen? Det minns jag verkligen inte men det måste vara säkert ett år sen.

Jag förstår att du inte menar att med jämnföra, men vill ändå berätta. Jag kanske inte väger så mycket nu, speciellt inte efter jag har gått ner ca 3kg i det här projektet (och ettan), men innan jag började var jag verkligen inte hälsosam. Jag har bra gener och går inte upp i vikt lätt, för jag åt verkligen ohälsosamt. 2st 300grams chipspåsar i veckan kanske ( ibland kunde jag skippa middagen och äta en påse chips istället), 2st 200gram chokladkakor, ett par mazariner, glass, ja allt möjligt och det varje dag. Verkligen pinsamt dåligt.

Rörde inte så mycket på mig heller. Handlade inte bara om vikten för mig alltså utan mest en önskan att bli hälsosammare. Kanske såg okej ut på vågen men förr eller senare så skulle det straffa sig att vara så onyttig.

Jag är glad att jag är med i projekt promenad tillsammans med alla er andra. Och Cat du är jätteduktig som går ut fast det tar emot och desstuom springer!
Wow säger jag bara!

Kram!

Projekt: Promenad 2 sa...

Bra att du går ut trots att motivationen tryter.

Jag försöker att inte jämföra, jag heller, men ibland tänker jag på alla mina kilo som jag vill gå ner. Men det funkar inte att fundera alltför mycket på det, för just så mycket kommer jag inte att gå ner under projektets gång. Utan det här är ett bra tillfälle att skapa sig en god vana (dvs regelbundna promenader) och dessutom få göra det tillsammans mer er.

/Alex

Projekt: Promenad 2 sa...

Jag vet att du inte är missundsam eller avundsjuk - men det är jag på dig för du är en så jäkla bra mamma. Det är ju ändå det viktigaste, fråga mig som drabbas av dåligt samvete ibland när jag och min nu 25-åriga dotter sitter och pratar. Ok, jag var en bra mor i jämförelse med många andra men du och dina knattar - ja, du är så jäkla bra.

Elin skriver "Men det är inte alltid kul när man är så van att jämföra kost/motion/hälsa och duktighet i just vikt." Hon har så himla rätt - själv väger jag mig och jag kan inte förstå varför jag inte går ner, jag äter ju nyttigt jämt och drabbas inte av sockerbegär speciellt ofta.

Jag har funderat på varför vikten kan bli viktig för kvinnor (mer än för män).

Varför vill jag gå ner de där sista kilona så hett?

Samtidigt kan jag bortse från mina extrakilo för jag vet att mina promenader med kameran ger mig mycket, dessutom sover jag mycket - MYCKET - bättre och jag är lugnare och om jag tar en morgonpromenad innan jobbet mår jag extra bra (jag känner mig klarare i huvudet och mer skärpt i tanken).

Kämpa på, Kära Cat!

Du är med oss.

Eva

Anonym sa...

Eva. Det där var otroligt snällt sagt. Jag vill så gärna vara en bra mamma åt mina barn men jag, liksom de flesta, har mina brister och jag har ofta dåligt tålamod och känner mig ofta vresig mot mina barn. Särskilt i november... suck. Tack för dina rara ord. Kram.