Blott en dag

I dag när jag och min promenadkompis kom till elljusspåret i bilen såg vi att det var släckt. Ve och fasa! Vi blev väldigt besvikna och tänkte åka därifrån. Tills vi såg en skylt där det stod att belysningen tänds manuellt så vi fick gå en liten bit och hitta en strömbrytare på en vägg. Så upp med modet igen och så fick vi gå vår fina runda.

Två varv med stavarna, än en gång. Den här veckan känns absolut mycket bättre än förra. December närmar sig och även om det är kallt känns det mer positivt än TRÅÅÅÅKnovember. Och faktiskt tycker jag att det är intressant att den initiala känslan när vi trodde att vår promenad var körd, var BESVIKELSE. Gör ett hopp i tiden, tillbaka en månad, så hade det nog snarare varit lättnad som infunnit sig. "Vi slipper gå", typ.

En positiv sak: jag har ju hållit lite varannan-vecka-tempo på mina promenader men det har gett resultat, jag märker absolut att konditionen är bättre. Elljusspåret är ganska backigt och vi håller ett hyfsat tempo. Flåset är mindre nu.

Bilden är blott två månader gammal, men det känns som flera år sedan...

/Cat