Så - badminton. Vi körde stenhårt en timme. Älskling såg ut som en utmattad katt. När en timma var till ända bad jag om att vi skulle köra ytterligare trettio minuter. Någon gång där fick jag en adrenalinkick av sällan skådat slag. Jag har aldrig haft så här bra kondis förut. Aldrig kunnat flytta gränserna och alltid känt mig begränsad av min dåliga fysik. Jag är på gång nu! Det kanske inte blir lika mycket promenerande, men jag ersätter det med annan motion så länge det är iskallt ute. Badminton är sjukt roligt!
fredag 16 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag är så himla glad för din skull. Kram Fillan
Det låter underbart!
Eva
Skicka en kommentar