Tack vare eller vare tack?

Eftersom jag har en vecka där jag jobbar 9-18 och jag vet att jag är supertrött när jag kommer hem, finns bara valet att promenera innan jag börjar jobba. Klockan ringde därför vid sex i morse och jag var inte speciellt lycklig. Just nu läser jag en bok som heter "Secret" och det finns redan mycket i den som stämmer överens på mig. Jag överväldigas av en stor tacksamhet så gott som dagligen över det jag har, som en god kopp kaffe, en god natts sömn, en trevlig söndag med min dotter, innehållet i min garderob etc. I boken läste jag i går om en man som inte steg ur sängen förrän han hade fått känslan av att "tack för att jag vaknade till en ny dag".

Jag kan inte säga att det var med en stor inlevelse som jag sa "tack" när jag låg i sängen och såg mörkret utanför, men i regel brukar jag säga "tack" så fort jag kommer ut i köket för jag överväldigas alltid över hur fint jag bor och just under början på dagen när jag känner trägolvet under mina bara fotsulor, när jag hör kaffebryggaren låta som en strandad val och jag inser att jag lever och har mat och jobb och allt annat - ja, då tackar jag högt.

Så jag låg kvar en stun i sängen och sa "tack" och sedan stegade jag upp och hoppade i mina träningskläder, greppade stegräknaren och gav mig iväg. Klockan sex är det forfarande mörkt, det blåste höstkallt och jag tänkte "du är inte riktigt klok".

Efter halva sträckan kom gryningen med dimma och en speciellt grå dager som gjorde löven lysande. Efter att ha fotograferat tänkte jag att det är just det som är livet - att röra på mig och att fotografera. Tack vare promenaderna får jag många bilder som jag annars inte skulle kommit fram till och tack vara kameran så blir mina promenader meningsfyllda.

Det gör mig glad.

Turen i dag var den vanliga rundan
Antal steg: 8122
Antal snabba steg: 8085
Antal minuter snabba steg: 72
Förbrända kalorier: 272
Förbrända fettkalorier: 17,9 gram
Sträcka: 5,84 km